I år är det 30 år sedan Nelson Mandela svors in som president i Sydafrika, efter apartheidregimens fall. Han hade ett tydligt mål – att ena nationen och komma samman. Nelson Mandela stod för gemenskap och visade världen vikten av kollektivt ansvarstagande.
I nutid ser jag samma behov av gemensamma ansträngningar och att bli starkare tillsammans. När vi talade under Almedalsveckan i början av juni, var det tydligt att vi lever i en orolig tid. Många känner en hög stress när de försöker balansera rätt säkerhetsinsatser med en tajt budget. Precis som Mandela påminde oss om att framgång bygger på att vi agerar tillsammans, måste vi idag förstå att säkerhet är ett gemensamt ansvar.
Vi pratade mycket om gemenskap och informationsdelning under vårt seminarium. Jag vet att ”tillsammans är vi starkare” kan kännas som en sliten gammal klyscha, men inom säkerhet är den mer aktuell än någonsin.
Många i säkerhetsbranschen snackar just nu om NIS2-direktivet som är ett bra exempel på behovet av samverkan. NIS2 pekar tydligt på behovet av informationsutbyte, och i Sverige har vi ex. CERT-SE, MSB och Nationellt cybersäkerhetscenter som driver frågan om samverkan.
Under Almedalen efterlyste vi fler gräsrotsinitiativ och en förändrad mentalitet. Det är dags att sluta hålla på information om incidenter och snedsteg, såväl som framgångsstrategier och smarta tips. Vi behöver ett skifte där enskilda säkerhetsansvariga tar ett ännu större ansvar för informationsdelning. Är det inte rätt häftigt att varje säkerhetsansvarig har en unik möjlighet att påverka hela rikets säkerhet genom sitt dagliga arbete? Det är ett ansvar som inte bara handlar om att skydda den egna organisationen, utan också om att bidra till det gemensamma skyddet.
Inom cybersäkerhet pratar vi ofta om den slitna analogin med björnen som jagar en grupp människor. ”Du behöver bara springa snabbare än den långsammaste,” säger man. Den långsammaste organisationen blir björnens byte, och resten kan springa vidare. Det här tankesättet vill jag förändra.
Om din grannes hus brinner, kommer du förmodligen att känna dig motiverad att springa med en vattenhink för att förhindra att elden sprider sig till ditt eget hus. Säkerhetsfrågor fungerar på samma sätt. Genom att hjälpa din granne – kanske bara genom att dela med dig av din egen erfarenhet av en ”brand” som du har lyckats släcka – bidrar du till att hela området blir säkrare.
Som säkerhetsansvarig i din organisation, ställ dig frågan: Vad kan du göra för att bli bättre på informationsdelning? Vad skulle du rekommendera andra att göra? Och kanske viktigast av allt – vilken information skulle du själv vilja få från dina kollegor i branschen?
Informationsdelning handlar inte bara om att följa regler eller direktiv, det handlar om att bygga ett nätverk av tillit och gemensam förståelse. Genom att dela med oss av våra erfarenheter och insikter kan vi skapa ett säkrare Sverige. Det kanske låter som en klyscha, men det är en klyscha värd att upprepa.
