Geopolitisk utveckling som berör industrisektorn i februari 2025

Den svenska tillverkningssektorn kämpar, och flera organisationer håller tillbaka sina investeringar på grund av svag efterfrågan och en osäker framtidsbild, vilket skapar en negativ loop. I hela Europa är just nu exporten fortsatt svag, och flera europeiska industrier har svårt att behålla sin konkurrenskraft.

I den lägesbild för svensk industrisektor som vi publicerade i höstas slängde vi oss med den nu välkända floskeln ”USA innoverar, Kina imiterar och Europa reglerar”. Vi ser fortsatta utmaningar på den europeiska marknaden som har stor påverkan på svensk industrisektor, och här följer därför en överflygning över några viktiga händelser, risker och möjligheter att hålla koll på just nu för den som verkar inom svensk industri.

Bristråvaror, handelsutmaningar och växande marknader

Som det första central- och östeuropeiska landet att 2018 få sin internationella status uppgraderad till ”Developed Market” på FTSE Russell-listan (Londonbaserade FTSE Russell övervakar och klassificerar olika länder beroende på deras ekonomiska och regulatoriska utveckling), har det funnits all anledning att hålla koll på utvecklingen i Polen. Landets BNP upplever just nu en betydande tillväxt som prognostiseras att öka ytterligare under 2025.
Handeln mellan Sverige och Polen ökar allteftersom den polska marknaden upptäcks av fler svenska företag, men fortfarande har många inte insett möjligheterna som finns. Exporten till Polen har fördubblats under de senaste nio åren, och fortsätter att öka. Med Microsofts nya högteknologiska datacenter som stod klart 2023 och ytterligare investeringar i moln, AI och cybersäkerhet som annonserades i februari, Intels planer på en chip-fabrik, och tusentals nya startups varje år, har begreppet Poland Silicon Valley fått fäste på allvar. Dessutom ser man nu ett tydligt trendbrott, där arbetskraft inte längre lämnar Polen i samma utsträckning – framtidshoppet gör att människor nu stannar eller till och med återvänder till landet.

Det är vida omtalat att Polen planerar kraftiga ökningar i sina försvarsanslag – från 4% av BNP 2024, till en prognos om 4,7-5% 2025, och närmare 2030 en ambition om 6%. Polen krossar även Natos mål om att avsätta 20% av årliga försvarsutgifter till större nyanskaffningar av utrustning och planerar att lägga 51% av sin budget på utrustning i år – detta skulle göra landet till Europas snabbast växande militärmakt. I dagsläget tittar man dock generellt utanför Europas gränser, då man inte anser att Europa har kapaciteten att tillgodose behoven i tillverkningen.

Polen tar säkerhetshotet från Ryssland på allvar och är därför en relevant aktör att hålla ögonen på ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Dessutom finns det all anledning att undersöka marknaden för den som söker nya handelsvägar, inte minst med de utmaningar landet upplever i att hitta de resurser man behöver i tillverkningen.

Polen ser dock samma utmaning på horisonten som flera andra vad gäller den förteckning som Nato har släppt över bristråvaror. Släppet av listan ska ses som en del i en roadmap för att skydda de allierades försörjningskedjor från störningar som kan påverka Natos avskräckning och försvar. Listan har tagits fram av Nato Industrial Advisory Group (NIAG) med hjälp av en metodik fokuserad på försvarskapacitet. Den offentliga publiceringen av listan görs för att understryka Natos åtagande att stödja de allierade i att säkra viktiga material för utveckling och leverans av allierade försvarskapaciteter.

Natos lista på kritiska råvaror:

• Aluminium
• Beryllium
• Kobolt
• Gallium
• Germanium
• Grafit
• Litium
• Mangan
• Platina
• Sällsynta jordartsmetaller (REE)
• Titan
• Volfram

Den senaste tidens geopolitiska omsvängning gällande den amerikanska relationen till Europa i allmänhet och kriget i Ukraina i synnerhet med efterföljande europeiska storsatsningar på försvarssektorn kommer mycket sannolikt att öka efterfrågan på de kritiska råvaror som används inom försvarsindustrin. Samma händelseutveckling kommer sannolikt även påskynda utvecklandet av den europeiska marknaden för sådana produkter och minskning av beroenden till andra nationer utanför EU.

När Kina i december införde exportrestriktioner på mineraler som antimon, gallium och germanium skakades världsmarknaden. Priserna på vissa råmaterial sköt i höjden – antimon ökade med 250 procent under 2024 och handlas nu för 40 000 dollar per ton. Analytiker varnar för att Kina kan skärpa restriktionerna ytterligare, särskilt vid fortsatta konflikter mellan väst och öst – något som riskerar att slå hårt mot västerländsk industri.

Kina kommer fortsätta begränsa export av kritiska mineraler och därför väntas av allt att döma EU:s uppmärksamhet att riktas mot Sverige. Vi har omfattande tillgångar av sällsynta jordartsmetaller och andra strategiskt viktiga mineraler och har därför potential att spela en avgörande roll i EU:s arbete för att minska sitt beroende av kinesiska råvaror.

Sverige har rika mineraltillgångar, däribland kobolt och sällsynta jordartsmetaller, och dessa råvaror är centrala i produktionen av halvledare, batterier till elbilar och annan avancerad teknik.

Detta kommer få ökad betydelse i takt med att global konkurrens om dessa resurser skärps. Sveriges stabila demokrati, höga teknologiska kompetens och välutvecklade infrastruktur gör landet till en attraktiv partner för den europeiska industrin i jakten på säkra och hållbara leveranskedjor.
Den nya EU-förordningen om kritiska råvaror, som blev svensk lag i maj 2024, stärker Sveriges position i unionens ambition att minska importberoendet från Kina.

För att Sverige ska kunna axla rollen som en nyckelleverantör inom EU krävs nu omfattande investeringar i prospektering, ny gruvdrift, och underleverantörer som gör produktionen möjlig.

Kina spelar en dubbel roll för Sveriges industri. Å ena sidan är landet en av Sveriges största handelspartners och en ledare inom teknisk innovation, å andra sidan präglas relationen mellan Kina och västvärlden av ökad misstro, särskilt efter rapporter om att kinesiska aktörer riktat cyberattacker mot europeiska företag. Handelskriget mellan Kina och USA har dessutom försvårat leveranskedjor globalt. I Sverige pratar många om att minska beroendet av kinesiska leverantörer, särskilt inom strategiska sektorer som grön energi och batteriteknologi, samtidigt som skyddet för immateriella tillgångar förstärks.

Mario Draghi-rapportens efterdyningar

I höstas pratade vi och många andra om den så kallade Draghi-rapporten, där den tidigare ECB-chefen Mario Draghi skissar en vision för Europas framtid där hållbarhet och digitalisering är hörnstenar. Rapporten lyfte vikten av att skapa en koldioxidneutral ekonomi genom strategiska investeringar och en stärkt institutionell bas inom EU, men samtidigt varnas det för ökade cyberhot. Svenska företag behöver därför inte bara anpassa sig till EU:s krav på grön teknik utan också prioritera informationssäkerhet, då cyberattacker mot kritisk infrastruktur har ökat med 50 % sedan 2020 enligt EU:s cybersäkerhetsbyrå ENISA. Energibolag och tillverkningsindustrier är särskilt utsatta, vilket gör att investeringar i skyddssystem blir avgörande.
Rapporten visade också med all tydlighet på hur mycket Europa halkar efter vad gäller innovation och tillväxt. I slutet av januari kom ett svar på detta från Europeiska kommissionen, i form av konkurrenskraftskompassen presenterad den 29 januari 2025. Det strategiska initiativet syftar till att stärka EU:s ekonomiska konkurrenskraft de kommande fem åren, och innehåller tre hörnpelare:

• Överbrygga innovationsgapet – man vill stärka EU:s innovationsförmåga och betonar vikten av att återuppliva och förvalta en positiv innovationscykel, bl.a. genom att undanröja rättsliga hinder.
• Minskade koldioxidutsläpp och konkurrenskraft – för att stödja omställningen och därmed stärka konkurrenskraften planerar kommissionen bl.a. en handlingsplan för energi till rimliga priser, en handlingsplan för stål och metall, en industriell handlingsplan för fordonssektorn, etc.
• Minskning av onödiga beroenden och ökad säkerhet – EU måste minska sitt beroende av utländska leverantörer inom kritiska sektorer och bli mer autonom. För att skydda EU:s industri föreslås europeisk preferens vid offentlig upphandling och förenklade regler för startups.

Det är troligt att tidigare nämnd händelseutveckling gällande kriget i Ukraina kan påskynda det strategiska initiativet ytterligare, åtminstone för sådant som rör försvarsindustrin.

Amerikanska handelstullar alltjämt på den europeiska dagordningen

Donald Trump är inte den första presidenten att omfamna tullar, men de skeenden vi ser nu kan ha långvariga effekter på den globala handelsordningen. I mars 2025 inför USA de tidigare aviserade tilläggstullarna på 25 procent för stål- och aluminiumimport med hänvisning till nationell säkerhet. Åtgärden påverkar många länder, inklusive EU, och i dagsläget finns inga direkta motåtgärder planerade – även om många parallella diskussioner förs såväl nationellt i Sverige som inom EU. Det har blivit tydligt att tullarna används som en förhandlingstaktik, såsom när exempelvis tullinföranden mot Mexiko pausas när gränskontroller utökas och investeras i. I skrivande stund har de 25-procentiga tullarna mot Mexiko och Kanada införts, och tullarna på kinesiska varor har ökat till 20%. Samtidigt har man från den amerikanska administrationen tillkännagett att man avser införa tullar riktade mot EU på 25% på import av aluminium och stål från den 12 mars.

Vi ser att dessa konflikter betonar behovet av teknologisk säkerhet, där leveranskedjor och industriella processer blir allt större måltavlor för cyberangrepp. Sverige arbetar, främst inom EU-samarbetet, aktivt med lösningar som bl.a. blockchain-teknik för att säkra internationella handelsflöden och stärka motståndskraften. Håll även utkik efter framsteg inom Mercosur-avtalet som snart är i hamn efter många års förhandling, samt nyligen nämnda konkurrenskraftskompass som kommer med flera åtgärder för att stärka EU’s konkurrenskraft, såväl som för att gynna handel inom EU.

Ringarna på vattnet runt det ryska hotet

I flera postsovjetiska länder pågår alltjämt en politisk dragkamp mellan en europeisk välvilja från vissa partier och en mer rysk-vänlig sida från andra håll. I Georgien har den politiska situationen blivit alltmer instabil efter valet av Mikheil Kavelashvili till president. Landet har länge balanserat mellan EU-integration och ryska intressen, och valresultatet har förstärkt klyftorna i befolkningen. Proryska grupperingar har fått ökad kraft, samtidigt som oppositionen varnar för att Georgiens suveränitet riskerar att undermineras av Kremls inflytande. EU har intensifierat sitt stöd till Georgien för att hjälpa landet att bibehålla sitt demokratiska fokus, men det råder osäkerhet om hur långsiktiga dessa åtgärder kommer att vara. För svensk industri innebär detta en risk för ökade energipriser och störningar i transportnätverk som sträcker sig genom regionen. Utöver det har Sverige och Georgien på senaste tiden utökat sitt samarbete där svenska företag importerar främst verkstadsprodukter ifrån landet.

I Moldavien är situationen lika komplex. Energikrisen, som förvärrats av konflikten mellan Moldavien och den proryska utbrytarregionen Transnistrien, har tvingat regeringen att utlysa nödläge. Moldaviens beroende av rysk gas har blivit en alltmer kritisk fråga, och EU försöker nu stärka landets energiförsörjning genom alternativa leveranskedjor. Samtidigt har cyberattacker mot Moldaviens energiinfrastruktur ökat, vilket ytterligare försvårar en redan skör situation. Svenska företag med kopplingar till regionen måste ta hänsyn till dessa risker, se över sin resiliens och planera för ökade kostnader samt behovet av att stärka sitt eget skydd mot cyberangrepp. Moldavien har nyligen infört nya finansiella garantier för framtida elanslutningar, vilket visar att landet satsar på att minska sitt beroende av rysk energi. Samtidigt har EU skapat en ny fond, ”Moldova Growth Facility”, för att stärka Moldaviens ekonomiska och säkerhetspolitiska situation. Kreml ser detta som ett hot och kan därför komma att öka sina cyberoperationer mot landet.

Moldaviens energisektor har blivit en strategisk del av Europas energiförsörjning, särskilt med landets satsningar på alternativa energikällor, för att minska beroendet av Ryssland. Samtidigt har cyberattacker mot energiinfrastrukturen ökat, vilket kan få spridningseffekter och påverka svenska företag med energiberoende verksamheter. Svenska energibolag och företag med affärsintressen i regionen bör därför stärka sin motståndskraft genom bland annat säkerhetskrav på energileverantörer. Att ha en diversifierad energiförsörjning och redundanta system blir avgörande för att upprätthålla driftssäkerhet vid eventuella störningar orsakade av cyberattacker eller geopolitiska konflikter.

Vi ser att geopolitisk instabilitet och cyberhot smälter samman allt mer, och därför blir också cybersäkerhet en affärskritisk fråga för våra svenska företag. Om en leverantör i en leveranskedja utsätts för en cyberattack, exempelvis genom nätfiske eller komprometterad programvara, kan skadlig kod eller manipulerad information spridas vidare genom affärskommunikationen och nå företag längre ner i kedjan. Detta kan leda till felaktiga order, manipulerade fakturor eller obehörig åtkomst till känsliga system utan att det direkt angripna företaget är den slutliga måltavlan.

När handelsrelationer stärks med regioner där den politiska situationen är osäker, som i Georgien och Moldavien, ökar även risken för cyberangrepp riktade mot affärsnätverk och industriella system. Georgien är en viktig marknad för svenska verkstadsprodukter, vilket gör att cyberattacker mot georgiska leverantörer kan få direkta konsekvenser för svenska industribolag genom förseningar, störningar i orderflöden eller informationsläckor. Företag bör därför ställa höga säkerhetskrav på sina affärspartners, införa krypterade kommunikationskanaler och genomföra regelbundna säkerhetsrevisioner för att identifiera sårbarheter i sina leveranskedjor.

Ta med geopolitiska risker i verksamhetsstrategin framgent

Svensk industrisektor befinner sig i ett läge av säkerhetspolitisk osäkerhet och ekonomisk osäkerhet med flera olika geopolitiska faktorer som samspelar. Det må låta uttjatat, men cybersäkerhet och geopolitiska risker blir enormt viktigt att ta i beaktande i organisationens strategi framgent. Industriföretag måste hitta sina svar på frågor som ”Hur länge överlever vi utan våra system, och hur ska det gå till?”, ”Hur skulle en cyberincident kunna träffa oss, vilka troliga scenarion finns det?” och ”Vilka beroenden har vi av olika leverantörer, och vart på den geopolitiska kartan finns dem och deras underleverantörer?”. Dessa aspekter gäller inte bara här och nu utan blir även något som är viktigt att ta i beaktande inför framtida affärer och leverantörsrelationer – ”Vilka organisationer i vilka regioner vill vi samarbeta med om 3 år och om 5 år?”.

Det är i många kriser som de bästa innovationerna har skett – vi skulle trots allt kanske inte suttit där vi sitter och tittar på våra skärmar om det inte vore för Alan Turing och hans arbete under andra världskriget som ledde till utvecklingen av de första datorerna. Alltså – antingen fortsätter vi att se cybersäkerhet och geopolitisk osäkerhet som problem att oroa sig för, och reagera i efterhand på – eller så använder vi det som en katalysator för att bygga smartare, starkare och mer konkurrenskraftiga företag.

Tre rekommendationer för att anpassa verksamheten efter verkligheten:

• Gör en holistisk riskanalys över hela verksamheten och alla möjliga källor till risker. Ta upp de mest relevanta riskerna med ledning och styrelse. Alla behöver få samsyn kring företagets status och bedöma vilka åtgärder som är mest lämpliga.
• Riskerna finns inte bara på en hög organisatorisk nivå – informera er personal om vilka risker som är mest relevanta för organisationen, och träna dem på vad de kan stöta på i sin vardag och hur de kan hantera dem så de kan dra sitt strå till stacken.
• Inventera leverantörskedjorna för att lägga ett pussel över hot och sårbarheter, och överväg att tillsätta säkerhetsåtgärder eller en plan B där det behövs. Använd modeller för att dela in leverantörer efter risk med olika säkerhetsåtgärder per nivå. För de allra mest kritiska leverantörerna bör man jobba med en mer kontinuerlig bedömning av deras säkerhetssituation. Undvik om möjligt att lägga alla ägg i en korg oavsett om det rör ett specifikt företag, en sektor eller geografisk region.

Våra motparter – vare sig det är konkurrenter, eller cyberkriminella – letar efter sårbara företag. De som halkar efter i skydd och strategier, de som lämnar dörren öppen för intrång, lever i svaga leveranskedjor utan plan B, eller utgår från att ”det där drabbar inte oss”.
Industrins framtida konkurrenskraft hänger inte bara på teknologiska innovationer – utan också på dess förmåga att skydda dem.

Vanliga frågor och svar