Introduktion
En positiv säkerhetskultur bygger på öppenhet och fokus från ledningen
Den här artikeln handlar om vilka byggstenar som måste finnas på plats för att företaget ska få rätt förutsättningar för att tillsammans skapa en positiv säkerhetskultur.
Rätt säkerhetskultur kan vara avgörande
Den 26 april år 1986 inledde ingenjörer på det statliga kärnkraftverket Tjernobyl ett experiment i reaktor fyra. Syftet var att undersöka om kylsystemet kunde drivas enbart med kraft från reaktorn om den externa kraftförsörjningen skulle stanna. Klockan 01:23 på natten till den 26 april steg effekten plötsligt dramatiskt och försök gjordes för att stoppa reaktorn men styrstavarna gjorde inte längre någon nytta och reaktorn exploderade. Kärnkraftverkets tak sprängdes i luften och fragment av reaktorhärden sköts upp i atmosfären och spreds över stora delar av Europa och norra halvklotet.
Katastrofen var ett faktum och följderna blev katastrofala för såväl människor som miljö. I haveriutredningen kom man fram till, att olyckan inte berodde på personalen vid kärnkraftverket, trots att flera av dessa dömdes till långa fängelsestraff, utan på en olämplig reaktorkonstruktion, dålig dokumentation och en allmänt bristfällig säkerhetskultur.
När man söker orsaker till olyckor analyserar man oftast den fysiska och tekniska miljön. Det är inget fel att undersöka den dimensionen. Men för att öka säkerheten och arbeta förebyggande krävs ett övergripande arbete. Inga system, regler eller rutiner kan ensamt bygga bort alla risker. Som ovanstående exempel visar, kan olyckor hända ändå ske. Det är här kulturen om säkerhet kommer in.
Säkerhetskultur rotat i beteendevetenskap
Säkerhetskultur handlar om att det finns ett samspel mellan människor och de normer som finns på arbetsplatsen. Att beteende snarare är ett utfall och inte en orsak. Ett bra exempel på detta är G.R Stephsons experiment med apor där den apa som försökte klättra upp för en stege för att nå en banan blev bestraffad med att få kallt vatten sköljt över sig. Både apan som klättrade och de som befann sig nedanför blev blöta och förbannade. Aporna började då bestraffa den apa som vågade sig upp på stegen och vid det här läget bytte forskarna ut en av aporna.
Nykomlingen försökte genast klättra upp för stegen för att nå bananen men blev då stoppad av de andra aporna. Den nya apan lärde sig snabbt att inte klättra upp för stegen, även om anledningen till detta beteende blev ett mysterium för honom. Forskarna bytte ut ännu en apa och samma händelseförlopp utspelade sig. Detta gjorde man tills alla apor i buren var utbytta mot nya som aldrig fått en kalldusch och beteendet var då en kultur. Varför man inte klättrade upp för stegen hade aporna ingen aning om och hade man kunnat fråga aporna varför de bestraffar den apa som hade försökt klättra upp för stegen hade svaret troligtvis blivit “varför vet jag inte, men det är bara så vi gör här”.
Ledningen driver kulturen
I likhet med ovanstående exempel är framgångsfaktorer för en positiv säkerhetskultur medvetenhet, ansvar och en gemensam tro på att det är viktigt. Här har organisationens ledning en viktig funktion att fylla genom att föregå med gott exempel och förklara för sina anställda varför säkerhetsarbetet ska se ut på ett visst sätt. Anställdas uppfattning om ledningens säkerhetsprioritering är en förutsättning för att de själva ska förstå det. När detta sker tenderar det att skapa individuellt ansvarstagande, som i sin tur leder till ett medvetet säkerhetsbeteende.
För det andra behöver det finnas förutsättningar för anställda att kunna arbeta säkerhetsmedvetet. Förutsättningarna skapas dels genom att ledningen tilldelar de resurser som behövs till exempel i form av finansiering, tid och personal men även att anställda kontinuerligt utbildas inom säkerhet. Lärande och förbättring är normen i en positiv säkerhetskultur, vilket förutsätter att anställda vågar rapportera brister och våga säga ifrån när man upptäcker fel. Så var ju inte fallet med experimentet med aporna.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis kännetecknas en god säkerhetskultur av att säkerhet prioriteras och hanteras på alla nivåer i organisationen. Samtliga anställda har förståelse för varför det är viktigt att arbeta med säkerhet samt även kunskap och viljan att förebygga och åtgärda risker. En god säkerhetskultur förutsätter en bred samverkan. Alla, såväl arbetsgivare, skyddsombud, dataskyddsombud, CISO, övriga medarbetare och inhyrda konsulter är viktiga för organisationens säkerhet.
Det räcker inte med tekniska säkerhetsåtgärder, rutiner, system och rollfördelning för att skapa en säker arbetsplats, utan det krävs att attityder, normer och beteenden taktar med det behov av säkerhet som finns i organisationen.
